För familjer och kompisgäng kan jag tipsa om att Immanuelskyrkan (equmenia) på Annandag påsk anordnar Det stora Påskrejset kl 14-17.30. En digital poängjakt via Zoom. Familj eller vänner bildar lag (max 5 pers) som inte nödvändigtvis behöver befinna sig på samma plats. För mer information se immanuelskyrkan.com. (Anmälan senast 3 april).
Församlingens verksamhet de närmaste dagarna:
Fredag 2/4
10.00 Långfredagsgudstjänst. Leif Larsson, Lennart Bergström och Åsa Lauenstein. Digitalt via ansgariikyrkan.se
Söndag 4/4
10.00 Påskdagsgudstjänst. Johanna Johansson, Leif Larsson, Maja Linusson och Åsa Lauenstein. Digitalt via equmeniakyrkanhuskvarna.se
Tisdag 6/4
9.00 Vandringsgruppen. Just nu utgår vandringsgruppen från olika platser olika veckor. För närmare info kontakta t ex Lennart Johansson.
Onsdag 7/4
10.00 Promenadgruppen. Samling vid Ansgariikyrkan.
Torsdag 8/4
10.00-11.00 Bibelsamtal, bön och ljuständning
18.00 Påsklov – inga scouter
Ändringar i programmet kan ske med kort varsel. Håll dig uppdaterad genom att titta i almanackan på ansgariikyrkan.se
Vi fortsätter att vara rädda om varandra och stannar hemma vid minsta förkylningssymptom, håller avstånd och tvättar händerna.
_______________________________________________________________
Veckooffer (eller andra gåvor) kan sättas in på församlingens
bankgiro 358-8969 eller via Swish: 123 52 88 162
_______________________________________________________________
– Kina. Vi fortsätter be att rätten ska få flöda i Xinjiang och att det orättfärdiga kuvandet av speciellt Uigurerna ska upphöra. Vi ber för de runt miljonen personer som är satta i omskolningsläger att de ska släppas. Vi ber om mod och beskydd för de som arbetar för att exponera de pågående övergreppen. Vi ber för arbetet med att översätta bibeln till Uiguriska.
– I Equmeniakyrkans bönekedja ber vi för Församlingen Brofästet, Färjestaden.
– Tillsammans med kyrkorna i Jönköping ber vi denna vecka för Andreasförsamlingen, Fjällstugan (Equmeniakyrkan)
Jag har plockat fram några böner för dagarna före påskdagen (ur Bönboken – tradition och liv):
Skärtorsdag: Herre Kristus, låt mig vaka och vara uthållig i bön. Jag vakar inte ensam. Dina ögon ser mig alltid. Jag beder inte ensam. Du beder hos Fadern för mig. Jag tackar dig. Amen
Långfredag: Jesus, vad har du inte lidit, vad har du inte offrat för min skull? Jag förmår aldrig rätt förstå dig, men jag kan älska dig och förundras över det djup av mörker som du nedsteg i på korset och över vidden av den kärlek som fick dig att stanna kvar där för min skull. Amen
Påskafton: Herre Jesus, vi tackar dig för att du tagit våra synder med dig i din grav och genom din vila i graven förvärvat oss en evig ro. Hjälp oss nu, käre Herre, att inte frukta graven utan i tro på dig se fram mot vilan i den. Du har ju med din heliga kropp invigt och helgat alla våra gravar. Dig vill vi tacka och lova i evighet! Amen
Equmeniakyrkans fastematerial 2021
Påskdagen ”Kristus är uppstånden”
Markusevangeliet 16:1–14
”När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd.
Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda. När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.”
Där gick de, Maria från Magdala, Maria, Jesu mor och Salome. Sabbaten var över och nu kunde de äntligen handla kryddor för att smörja Jesus och så visa honom en sista omsorg och kärlek. Ett sätt att bearbeta sorgen och förlusten, det vi behöver göra när någon lämnar oss. När vi förlorar en anhörig är formulering av dödsannons och planering av begravning viktiga steg i sorgeprocessen. Själva begravningen ser jag som en övergångsrit. Någon har lämnat oss och vi får hjälp att förstå det genom vår handling. Och under begravningen överlämnar vi den som varit oss kär till Guds eviga, omätliga och omotiverade kärlek. I det kristna hoppet är begravningsrörelsen från liv till död och från död till liv. De båda Mariorna och Salome gick till graven tidigt på morgonen. Kanske var de otåliga eller kanske ville de göra det utan att bli sedda. Ju närmare de kommer, desto oroligare blir de. ”Hur ska vi få undan stenen? Den var ju så stor”. Väl framme möts de, mycket förvånande, av en öppen grav. Stenen är redan bortrullad och graven är inte tom, där sitter en man som skrämmer dem trots att han säger att de inte ska vara förskräckta. Jesus har uppstått! Han är inte längre i graven, gå och berätta det för Petrus och de andra. När kvinnorna springer därifrån gör de det ”darrande och utom sig” och de säger enligt Markus ingenting till någon, för de är rädda. Såklart. Allt är i olag. Kryddorna förblir i sina påsar. Jesus är inte där han skulle vara och hur ska de kunna lita på att han är uppstånden? Allt har varit i olag länge. Efter det jublande intåget i Jerusalem har ingenting blivit som det ska. Vad betyder detta? I de äldsta bevarade skrifterna slutar Markus sin berättelse här, med att de var rädda. Någon tyckte att det behövdes ett tillägg som beskriver vad de övriga evangelierna och apostlagärningarna berättar om hur Jesus visar sig först för Maria från Magdala, och sedan för resten av lärjungarna som beskrivs med ”otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden” Jag tycker om bibelns berättelser där vi möter människor som visar sin mänsklighet. I den här texten möter vi kvinnor som darrar av rädsla och är utom sig, och lärjungar fyllda av otro och halsstarrighet. Sen vet vi hur det går. De som inte ville säga något till någon, de som inte trodde, berättade i alla fall och evangeliet drog över världen. Glädjens budskap om att döden är besegrad, Livet är starkare än döden, ja, kärleken lever! Om nu bibelns rädda, otroende och halsstarriga människor kunde åstadkomma denna globala rörelse, då finns det hopp för oss också, eller hur? Att tro det omöjliga möjligt. Att tro bortom allt förnuft.
Jesus Kristus, du kallar oss att tro det omöjliga möjligt. På påskdagens morgon banar du väg ut i livet genom den tomma graven. Tack för din tilltro till rädda, otroende och halsstarriga människor. Hjälp oss att ta dig vid handen på vandringen genom död till liv. Vi ber för vår värld om fred, rättvisa och försoning. Gör oss modiga och glada i tron på dig som livets Herre och stärk oss som hoppets och livets vittnen till en frimodighet och tro som gör det omöjliga möjligt. Amen
Veckans fastematerial från Equmeniakyrkanär skrivet av Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare, Stockholm
Välsignelse (ur Bönboken – tradition och liv)
Må påskens stora välsignelse tillfalla dig, så som ljuset i mörkrets hjärta, så som den uppstigande solen, så som livets triumf över döden. Kristus är sannerligen uppstånden från de döda, må hans kraft uppfylla dig.
Var inte rädd! Men var rädda om varandra! Johanna Johansson, pastor
