Veckobrev nr 41
Publicerat 8 oktober, 2020
Observera
Denna text publicerades första gången den 8 oktober, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Församlingens verksamhet de närmaste dagarna:
Lördag 10/10
15.00 Församlingens årsmöte. Tag gärna med egen frukt.
10.00 Årshögtid/Temagudstjänst ”Den kyrka växer som bryr sig om människor i nöd” Johanna Johansson och Lennart Bergström. Sång Anna Eriksson. Utblick.
19.00 Bön
Tisdag 13/10
9.00 Vandringsgruppen startar vid IKHP
Pastorn på retreat
15.00 Stickcafé
Onsdag 14/10
10.00 Promenadgrupp. Samling vid Ansgariikyrkan.
Pastorn på retreat (till kl 14)
19.00 Samtalskväll ”Den kyrka växer som bryr sig om människor i nöd”
Torsdag 15/10
10.00 Bön och ljuständning
18.00 Scout
Söndag 18/10
10.00 Scoutgudstjänst med invigning. Scoutledarna.
Ändringar i programmet kan ske med kort varsel. Håll dig uppdaterad genom att titta i almanackan på www.ansgariikyrkan.se
Vi fortsätter att vara rädda om varandra och stannar hemma vid minsta förkylningssymptom, håller avstånd och tvättar händerna.
Veckooffer (eller andra gåvor) kan sättas in på församlingens bankgiro 358-8969 eller via Swish: 1235288162.
Guds ord (Salomos vishet 7:15-22)
Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord
och göra mina tankar värdiga hans gåvor.
Ty han är vägvisaren till visheten,
och det är han som leder de visa rätt.
Av honom beror både vi själva och våra ord,
all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.
Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:
jag känner världens byggnad och elementens verkningar,
tidsåldrarnas början och slut och förlopp,
och årstidernas skiften,
årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,
djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,
andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,
växternas arter och rötternas hemliga krafter –
allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,
ty jag fick undervisning av visheten,
hon som med sin konst har format allt.
Tankar inför söndagen
Vilket språk! När jag läser texten känns det som att författaren vet allt om världen och skapelsen. Allt det som människorna på den tiden visste, allt som vi vet idag och allt som vi människor kommer att veta någon gång i framtiden.
…jag känner världens byggnad och elementens verkningar… solhöjdens växlingar… himlakropparnas ställningar… djurens levnadssätt… människornas tankar… växternas arter och rötternas hemliga krafter… det dolda och det synliga…
Vi får också veta hur personen har fått kunskap om allt detta: Det är Gud som är vägvisaren till visheten. Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen. Jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.
Min tolkning av detta blir att all kunskap redan finns hos Gud. Lite grand i taget släpper han på sina hemligheter. Människor får ingivelser, tankar, idéer om och om igen som leder till nya upptäckter, ny kunskap. Men precis som när människorna upptäckte nya kontinenter så har ju platsen funnits där hela tiden, men människorna som upptäckte den visste inte om den tidigare. Det finns troligen oändligt mycket mer kunskap att upptäcka i framtiden. Gud har skapat världen och allt som finns här, och han känner till varje liten beståndsdel, varje unik funktion. Vi människor får förmånen att upptäcka det som finns i världen lite i taget, när Gud gläntar lite på det som tidigare varit dolt för oss. Oavsett om det gäller det vi ser (och tror oss förstå) runt omkring oss, eller det oändligt stora universum eller det riktigt pyttelilla som kräver ett elektronmikroskop för att få syn på.
Bön (ur Psalmer och sånger, Tacksägelsedagen)
Gud, som har skapat världen, vi tackar dig för arbete och vila, för dag och natt, för människor och djur och för allt det sköna i din värld. Främst tackar vi dig för din största gåva, Jesus Kristus, som omsluter allt med välsignelse. Din är äran i evighet. Amen
Var inte rädd! Men var rädda om varandra! Johanna Johansson, pastor
