Veckobrev nr 40
Publicerat 1 oktober, 2020
Observera
Denna text publicerades första gången den 1 oktober, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Församlingens verksamhet de närmaste dagarna:
Söndag 4/10
10.00 Gudstjänst med nattvard. Leif Gunnevik och Lennart Johansson. Sång Bernt Nilsson. Insamling till equmenia (nationellt).
16.00 Gudstjänst på arabiska. Eddy Herreborg.
Måndag 5/10
19.00 Bön
Tisdag 6/10
9.00 Vandringsgruppen startar vid IKHP
Onsdag 7/10
10.00 Promenadgrupp. Samling vid Ansgariikyrkan.
Torsdag 8/10
10.00 Bön och ljuständning
18.00 Scout
19.45 Equmenias årsmöte
Lördag 10/10
15.00 Församlingens årsmöte. Tag gärna med egen frukt.
Ändringar i programmet kan ske med kort varsel. Håll dig uppdaterad genom att titta i almanackan på www.ansgariikyrkan.se
Vi fortsätter att vara rädda om varandra och stannar hemma vid minsta förkylningssymptom, håller avstånd och tvättar händerna.
Veckooffer (eller andra gåvor) kan sättas in på församlingens bankgiro 358-8969 eller via Swish: 1235288162.
Guds ord (Uppenbarelseboken 12:7–12)
Det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
Bön/tankar (ur Bönboken – tradition och liv, sidan 339)
Jag talar till mina vuxna barns änglar: Följer ni dem fortfarande? Bär ni deras önskningar i era händer? Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet? Och när de förnekar er och livet, vänder ni er bort och gråter, men stannar kvar? De behöver er, mera än då de var små, de behöver er förtvivlat, för ungdomen är den svåraste tiden. Allting skall avgöras på egen hand, man skall rycka sig lös, tänka igenom allt själv, vill inte veta av änglar.
O, mina vuxna barns änglar! En mor får inte längre ingripa. Men ni får. En mor kan inte längre råda, men er visdom är Guds. Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar! Hjälp dem att vandra i snårskogen, att finna den rätta vägen, deras enda väg.
Var inte rädd! Men var rädda om varandra! Johanna Johansson, pastor
