Veckobrev nr 17

Missa inte böneämnen och tankar inför söndagen längre ner i veckobrevet.

!!!Gudstjänster och andra större samlingar är inställda tillsvidare!!!

Utifrån myndigheternas rekommendationer, och i omtanke om våra riskgrupper, fortsätter vi att pausa alla större samlingar.

Håll dig uppdaterad om vad som händer i vår församling genom att läsa veckobreven, titta på vår hemsida ansgariikyrkan.se och följa Ansgariikyrkan på Facebook.

Behöver du hjälp? Om du är 70+, tillhör någon annan riskgrupp eller är sjuk så kan vi hjälpa dig med att till exempel handla eller uträtta andra ärenden. Tveka inte att höra av dig till mig så förmedlar jag kontakt med de som kan hjälpa till.

Var gärna med och be just där du befinner dig, även om du inte har möjlighet att komma till kyrkan. Ansgariikyrkans ordinarie bönetider är måndagar kl 19 och torsdagar kl 10. Jag vill också påminna om hälsningen från Eddy som jag bifogade häromveckan: Varje kväll kl 20.00-20.15 kan du be tillsammans med kristna från olika kyrkor över hela världen.

Många kyrkor lägger numera ut websända gudstjänster. Några tips från vårt närområde är Immanuelskyrkan och Kaxholmen. Söndagarnas TV-gudstjänster är ju också ett gott alternativ. (Vilka websända gudstjänster vill du tipsa om? Meddela mig så kommer det med i nästa veckobrev).

 

Församlingens verksamhet de närmaste dagarna:

Måndag 27/4

19.00 Bön. Gruppen byter lokal och samlas nu i kyrksalen (istället för i sällskapsrummet).

Onsdag 29/4

10.00 Promenadgrupp. Samlas vid Ansgariikyrkan för promenad 40–45 min.

 Torsdag 30/4

10.00-12.00 Kyrkan öppen för ljuständning, bön och samtal

* Scouterna tar ledigt på Valborgsmässoafton.

Ändringar i programmet kan ske med kort varsel. Håll dig uppdaterad genom att titta i almanackan på ansgariikyrkan.se

 

Veckooffer och andra gåvor

Veckooffer (eller andra gåvor) till församlingen kan betalas till vårt bankgiro 358-8969 eller via Swish: 1235288162

Just nu har Equmeniakyrkan insamling till det nationella arbetet. För att ge din gåva använd församlingens bankgiro eller swish (se ovan) och märk insättningen ”Equmenia i Sverige”.

 

Böneämnen

* I samband med Equmeniakyrkans insamling till det nationella arbetet har det tagits fram en bönekedja för alla samfundets församlingar. Vi i Ansgariikyrkan har fått uppdraget att be för Vesene-Molla missionsförsamling.

* Kom ihåg de gemensamma böneämnena vi har med Sundi-Lutete. Den här veckan är det ”Vi ber om öppna hjärtan för ORDET och villighet att följa Guds vilja”.

* Kom ihåg de vi brukar be för i gudstjänsten och andra i församlingen och i vår närhet som är sjuka.

 

Guds ord

(Johannesevangeliet 10:22-30)

Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: »Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.«

Jesus svarade: »Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.«

 

Tankar inför söndagen

Jag är inte så särskilt ofta hos Rindur, min dotter Mikaelas islandshäst, men det händer någon gång då och då. Ibland är jag där själv, när Mikaela är upptagen, och ibland är vi där tillsammans. Ofta har jag undrat – vet hon vem jag är? Kommer hon ihåg mig? Följer hon mig enbart för att det är jag som råkar hålla i grimskaftet eller litar hon självklart på mig som sin flockledare, trots att jag så sällan är där? Som människa söker jag bekräftelse. Jag vill så gärna vara säker på att hon vet vem jag är.

Jag har vid några tillfällen fått bekräftelsen som jag så hett eftertraktar. Den starkaste upplevelsen var en gång när hon genast lyfte huvudet när jag kom in i hagen och direkt kom småspringande emot mig, samtidigt som hon verkade signalera till de andra hästarna: ”Ni behöver inte bry er, det är min mormor som kommer, stanna ni där ni är, det är för min skull som min mormor är här”. Det var en fantastisk upplevelse! Hon vet vem jag är! Hon känner igen mig!

Dessa gånger då jag får bekräftelse väger upp de gånger då hon inte låtsas bry sig. När hon tycker det är viktigare att äta av gräset på marken än att komma när jag ropar på henne. Jag vet att hon känner igen mig! Jag vet att hon vet vem jag är!

Jesus säger: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.”

Men vi är människor (och vi är ganska lika hästarna i det här läget). Vi bryr oss inte alltid om hans röst. Vi har fullt upp med vad vi tycker är viktigare saker. Vänta lite, jag ska bara… säger vi kanske. Ibland är vi helt enkelt så lomhörda att vi helt och hållet missar att han ropar på oss. Men vi vet vem han är. Vi känner igen hans röst. Och när allt är som det ska, då kommer vi till honom när han kallar på oss. Då går vi dit han ber oss att gå. Då gör vi som han säger. Inte för att han utövar sin makt och inte för att han tvingar oss. Utan för att vi vet vem han är och för att vi litar på att han leder oss på rätta vägar.

Jag är gärna ett får i Jesu flock. Som får vara i hans närhet och som vet att han letar efter mig om jag skulle komma för långt bort ifrån honom. Jag är glad att få lyssna på någon som vet ännu bättre än jag, vilken väg som är den bästa för mig.

 

Vi ber (med den heliga Birgittas ord)

Visa mig Herre din väg

och gör mig villig att vandra den.

 

Var inte rädd! Men var rädda om varandra!

Johanna Johansson, pastor

• Dela