Veckobrev nr 12
Publicerat 25 mars, 2021
Observera
Denna text publicerades första gången den 25 mars, 2021. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
För den som är nyfiken på att veta mer om Bibeln, eller intresserad av att fördjupa sin kunskap, har Immanuelskyrkan ett antal inspelade bibelstudier med Lars-Bertil Florén, pensionerad pastor och bibellärare. Du hittar dem på https://immanuelskyrkan.com/ (långt ner på startsidan). De tre första handlar om Bibeln: Vad är Bibeln?, Hur kom Bibeln till?, Vad handlar Bibeln om?
Sedan kommer det fyra avsnitt som fördjupar sig i evangelierna. Två finns redan utlagda; Vad sa Matteus om Jesus? och Vad sa Markus om Jesus?. De andra två kommer att behandla Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.
Församlingens verksamhet de närmaste dagarna:
Söndag 28/3
16.00-19.00 Öppen kyrka. Max 8 personer samtidigt.
Måndag 29/3
19.00 Bön
Tisdag 30/3
9.00 Vandringsgruppen. Just nu utgår vandringsgruppen från olika platser olika veckor. För närmare info kontakta t ex Lennart Johansson.
Onsdag 31/3
10.00 Promenadgruppen. Samling vid Ansgariikyrkan.
Torsdag 1/4 Skärtorsdagen
10.00-11.00 Bibelsamtal, bön och ljuständning
18.00 Skärtorsdag – inga scouter
Ändringar i programmet kan ske med kort varsel. Håll dig uppdaterad genom att titta i almanackan på www.ansgariikyrkan.se
Vi fortsätter att vara rädda om varandra och stannar hemma vid minsta förkylningssymptom, håller avstånd och tvättar händerna.
_______________________________________________________________
Veckooffer (eller andra gåvor) kan sättas in på församlingens
bankgiro 358-8969 eller via Swish: 123 52 88 162
_______________________________________________________________
– Libanon. Herre, vi ber för Libanon och dess folk som blivit tredubbelt slagna under året som gått; ekonomisk kollaps, covid-19 och Beirutexplosionen. Vi ber för vår partner CPS som arbetar med matpaket till drabbade, med utbildning och skydd för pandemin. Ge dem kraft att orka, ge dem hopp att fortsätta och ge oss vishet hur vi ska arbeta tillsammans på bästa sätt.
-I Equmeniakyrkans bönekedja ber vi för Församlingen Brofästet, Färjestaden.
-Tillsammans med kyrkorna i Jönköping ber vi denna vecka för Ansgariikyrkan (Equmeniakyrkan)
Equmeniakyrkans fastematerial 2021
Palmsöndagen ”Vägen till korset”
Markusevangeliet 11:1–11
”När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade Jesus i väg två av sina lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.« De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: »Vad gör ni? Tar ni åsnan?« Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!« Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.”
De hade ju väntat och längtat så länge – och så blev det så här? Äntligen skulle befriaren komma, äntligen skulle de bli upprättade och äntligen skulle de vinna. De ropade ”Hosianna! Rädda oss!”, de förkunnade att Davids rike äntligen skulle återuppstå och att räddningen var där. Palmbladet, segerkvisten, vajade i vinden och mantlar lades ned på Fridsfurstens, Befriarens och Människosonens väg. Och så kom han på en åsna? En liten man från en obetydlig avkrok i landet, tillsammans med en hop människor från samhällsstegens nedersta pinnar. Är det här Guds segertåg? Var är stridshingsten? Var är fanorna? Var är de dragna svärden? Hos några fastnade säkert Hosiannaropen i halsen, palmkvistarna sjönk lite närmare marken. De hostade säkert lite förläget och tog några steg bort. Så här ser väl inte en seger ut? Det var helt enkelt svårt att se hur Guds rike skulle kunna brusa fram som vatten när anföraren sakta lunkar fram på ett dragdjur. Guds rike såg annorlunda ut än vad de hade kunnat föreställa sig. En av Guds fantastiska gåvor till oss är vår kreativitet och fantasi, Gud gjorde oss till medskapare. Det är kreativiteten som leder oss till att utrota fattigdom, plantera träd och nå ut med evangeliet. Det är fantasin som förmår oss att se världen för vad den kan bli och inte bara för vad den är. Fantasin låter oss se hur Guds rike kan breda ut sig här och nu och kreativiteten ger oss vägen dit. Guds skapande kraft som vi får möta i skapelsen är livfull och långsiktig – så kan även vår kreativitet vara. Problem uppstår när vi låter vår fantasi och kreativitet begränsas av vad världen säger oss är möjligt och ofrånkomligt. När vi låter Guds skapande kraft i oss begränsas. System uppbyggda av människan ses som gudagivna naturlagar vi behöver anpassa våra visioner efter. Ekonomi och tillväxt blir viktigare än långsiktig hållbarhet och vår relation till skapelsen. Våra visioner blir för små och i värsta fall destruktiva. I en tid när skapelsens och vår nöd är stor, när vi länge har använt vår kreativitet för kortsiktig vinst och snabb tillfredsställelse, är vår roll som medskapare viktigare än någonsin. Världen behöver en kyrka som vågar låta kreativitet och fantasi flöda fritt. Som kan berätta en annan historia om framtiden än den som världen vill förmedla. En historia om ett segertåg på en åsna som leder fram till döden på ett kors och vägen vidare därefter. En historia om ett rike som vi vill lämna allt för att få del av. En historia om att följa någon som kräver att vi lämnar allt men som ger oss mycket mer tillbaka. Där vi blir befriade från bekvämlighet, normer skapade av människan och världens destruktiva jakt på status och självförverkligande för att istället få vara med och bygga Guds rike. Där vi får sätta oss vid Mästarens fötter och lära oss att älska. Oss själva, varandra och Skapelsen. En historia om ett upproriskt hopp som inte låter sig begränsas av det som världen säger är möjligt eller omöjligt. Kyrkan har mandat och uppdrag att berätta den här historien. Med ord, handlingar, trots, mod och dårskap får vi vara med i segertåget. Vi får vara med och ropa Hosianna, vifta med våra palmblad, lägga ned våra ägodelar, peka på Fridsfursten och säga att där är vår seger. Där är Guds rike. Där är vårt hopp. En annan värld är möjlig, ett annat rike kommer, Guds rike är nära.
Gud – i Din kraft, enklare, rimligare, modigare – till jordens yttersta gräns. Amen.
Bön i fastetid (29 mars – 3 april)
MÅNDAG: Jesus Kristus – i början av den Stora veckan ser vi mot Ditt kors. Vi vill följa Dig så nära vi kan, så långt vi vågar. Lär oss att älska: oss själva, vår nästa och Din Skapelse. Amen.
TISDAG: Skapelsens Herre, Du som banat väg genom död till liv: välsigna oss med glädje och kärlek inför livet, sorg och vrede inför skövling och orättvisor, mod och vishet när vi bygger nytt. Amen.
ONSDAG: Jesus Kristus – låt tårarna vi fäller över skapelsens tillstånd få vattna fröet Ditt rike spirar ur. Amen.
TORSDAG: Herre Du som inte svek din kallelse, Du som härdade ut i Getsemane. Hjälp mig att vara trogen i den del av skapelsen där Du satt mig. Låt din goda vilja ske, nära och långt borta. Amen.
FREDAG: Jesus Kristus, vår frälsare – . När Du dog blev det mörkt över hela jorden. Ibland känns det som att mörkret är kompakt även idag, för enskilda människor, för Din skapelse. Låt mig aldrig sluta tro att Ditt ljus är starkare än mörkret i vår värld. Låt mig få vara en låga som lyser upp där jag står. Amen.
LÖRDAG: Herre – Dagen efter långfredagen var allt hopp ute. Det var ändå inte slutet på historien. Denna väntans dag vill jag be: Låt mig inte förminska Ditt rike så det ryms inom världens ramar. Påminn mig om att det som är omöjligt för människan är möjligt för Dig. Låt den kärlek som förde Dig till korset få röra vid mig så att jag kan älska och be för världen. Amen.
Veckans fastematerial från Equmeniakyrkanär skrivet av Henric Götefelt, samordnare fred, jämställdhet och klimat i Equmeniakyrkan, Fjärdhundra
Var inte rädd! Men var rädda om varandra! Johanna Johansson, pastor