Veckobrev nr 33

Nu var det längesedan jag fick möta er i en gudstjänst, men på söndag är det äntligen dags igen. Ann-Britt Grändemark predikar och jag är gudstjänstledare. Clas Adolfsson sjunger och spelar gitarr.

Vi fortsätter att vara rädda om varandra och stannar hemma vid minsta förkylningssymptom, håller avstånd och tvättar händerna.

Under sommaren har det varit ca 20 personer på gudstjänsterna, så det är ingen trängsel. Psalmböcker finns utplacerade på de platser där man kan sitta. På vissa ställen ligger det två psalmböcker och där man kan sitta om man är ett par. Kommer man ensam väljer man i första hand en plats med endast en psalmbok. Sammanlagt finns det 46 psalmböcker utlagda, det gör att vi på ett enkelt sätt kan ha koll så att vi inte blir för många.

Veckooffer (eller andra gåvor) kan sättas in på församlingens bankgiro 358-8969 eller via Swish: 1235288162.

Församlingens verksamhet de närmaste dagarna:

Söndag 16/8

10.00 Gudstjänst i Ansgariikyrkan. Ann-Britt Grändemark o Johanna Johansson. Sång Clas Adolfsson.

Måndag 17/8

19.00 Bön

Onsdag 19/8

10.00 Promenadgrupp. Samling vid Ansgariikyrkan.

Torsdag 20/8

10.00 Bön och ljuständning

16.30 Styrelsemöte

17.00 Idé- och Verksamhetsrådet

Ändringar i programmet kan ske med kort varsel. Håll dig uppdaterad genom att titta i almanackan på ansgariikyrkan.se

Guds ord (1 Kor 12:4–11)

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

Tankar inför söndagen

Vi har alla fått olika gåvor till vårt förfogande, både Andens nådegåvor och mer ”vardagliga”. Vissa gåvor har vi med oss från födseln och från vår uppväxt, andra har vi utvecklat under livets gång och några får vi när vi är mogna för dem eller när de behövs i församlingen. Oavsett vilka gåvor vi har är det meningen att vi ska använda dem så att de blir till nytta och glädje för andra. Både i församlingen, på jobbet, i skolan, bland familj, släkt, grannar och vänner. Helt enkelt både där vi befinner oss och dit Gud kallar oss. Vi har fått olika gåvor för att kunna hjälpa varandra. Ingen behöver kunna allt, för när det fungerar som bäst får vi alla glädje av varandras gåvor. Eftersom vi behöver varandra är allas gåvor lika viktiga. Ingen är förmer än någon annan.

Vi ska glädjas åt det vi fått och uppskatta de gåvor vi utrustats med. Vi ska inte nedvärdera andra människor, men vi ska heller inte nedvärdera oss själva. Vi kanske inte är bäst på något, men vi har alla saker vi är bra på och som vi kan bidra med.

Så här tänker jag om församlingen (och det gäller alla församlingar): Jag är övertygad om att Gud ser våra behov och ser till att det i varje församling finns personer med de gåvor som behövs i församlingen. När någon lämnar församlingen eller när krafterna inte längre räcker till hos några, finns det andra som kan ta vid. Om gåvorna faktiskt ändå inte finns i församlingen tror jag att Gud drar rätt personer till gemenskapen eller helt enkelt låter Anden utrusta någon i församlingen med en ny gåva.

Men det är kanske inte så vi upplever verkligheten? Vi blir kanske missmodiga när människor flyttar eller dör. Och när vi upplever att eldsjälars krafter börjar ta slut, och det inte verkar finnas någon som kan ta vid, undrar vi hur det ska gå. Valberedningar sliter för att hitta rätt personer till olika uppgifter (eller åtminstone några som inte säger blankt nej och kan övertalas).

Är det så vi vill ha det?

För att Gud ska kunna utrusta sin församling på bästa sätt krävs att vi är öppna och lyhörda. Vi ska inte ta på oss uppgifter som vi mår dåligt av eller som tar all vår kraft. Vi måste inte heller fortsätta med samma uppgifter hela (eller halva) livet bara för att vi sa ja en gång i tiden. Vi utvecklas som människor under vår tid på jorden och det är viktigt att vi byter uppgift (eller tar fler uppgifter) när vi känner att vi har mer att ge inom ett nytt område. När vi gör det vi för tillfället är ämnade att göra blir vi glada, får mer energi och fyller vår (av Gud) givna plats.

Hur når vi till detta? Det som några av er bara ser som en avlägsen dröm, men som jag menar egentligen redan finns där om vi bara vågar öppna upp oss för Guds verklighet.

  • Vi behöver hjälpas åt att be för de som sitter i valberedningen. Att Gud ger dem vägledning och hjälp att upptäcka vem som har vilka gåvor.
  • Vi måste var och en vara lyhörda för var Gud vill ha just oss och vilka typer av uppgifter som passar oss just nu.
  • Vänta inte på att någon ska fråga dig! Tala om vad du vill bidra med! Tala om vilken eller vilka uppgifter du skulle vilja prova!
  • Var stolt över dina gåvor och/eller din lust att pröva något nytt!
  • Vi måste ge människor möjlighet att prova. Det är inte alltid man vet om man passar för en uppgift i förväg. Men om man vet att man inte ”blir fast” så är det lättare att våga prova något nytt.
  • Vi måste våga tro att Gud vill använda oss.
  • Om vi inte vet vad vår uppgift skulle vara får vi be Gud visa oss det.
  • Vi kan också ta hjälp av andra i församlingen. ”Jag skulle vilja göra något annat (eller något mer), men jag vet inte vad. Kan du hjälpa mig att förstå hur jag kan bidra på bästa sätt?”
  • Vi måste våga tro på att Gud faktiskt ser våra behov och förser oss med det vi behöver. (Både våra personliga behov och församlingens behov).

Tro nu inte att jag menar att alla måste göra en massa uppgifter hela tiden. Det finns ju i alla församlingar de som är för unga (småbarn) och de som befinner sig i slutet av livet och inte längre har krafter kvar. Dessutom har vi alla perioder i livet (vissa fler och andra färre) då vi har psykisk eller fysisk ohälsa som sänker vår kapacitet. Det finns också andra omständigheter som t ex vaknätter när man har barn eller när man är mitt uppe i ett sorgearbete. Allt detta är en del av livet och i en församling bär vi varandra. Både genom stöd och omsorg om varandra och genom att någon tar över de uppgifter som någon annan kanske inte längre klarar. (Oavsett om det är tillfälligt eller permanent). Och ibland är en människas uppgift helt enkelt att bara att finnas till. Alla är vi viktiga delar av församlings-kroppen oavsett vilka vi är och vad vi har möjlighet att göra.

Anden fördelar sina gåvor på var och en så som den själv vill och hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta i Guds rike här på jorden.

Gå i frid och tjäna Herren med glädje!

Bön (bearbetad av Johanna från Ps 28:6–9)

Lovad vare du Herre, ty du har hört min bön.

Herre, du är min styrka, min sköld, på dig förtröstar jag.

Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar dig.

Herre, du är ditt folks styrka, din smordes tillflykt och räddning.

Rädda ditt folk och välsigna din egendom.

Var vår herde, Herre, och bär oss för evigt. Amen

Var inte rädd! Men var rädda om varandra! Johanna Johansson, pastor